Blä. Jag mår ganska bra, är frisk och har någorlunda ordning på mitt liv.

Och samtidigt så är det något som saknas. 

Och jag kan inte förtränga det. Jag kan inte glömma.  

..och tydligen kan jag inte lära mig leva med det heller.

Det är som en sjukdom. Och det finns inget botemedel. 

Jag får vänta och hoppas att det försvinner av sig självt. 

Je t'aime.