Nu har jag funderat hela natten på om jag ska skriva hela historien och kom fram till att det egentligen inte är nödvändigt. Jag har lärt mig en hel del på bara ett par månader och jag har varit ganska naiv. Jag har lyssnat alldeles för mycket på andra. Och när jag väl sa stopp och gjorde precis det jag ville göra och det jag kände var bäst för mig så släppte all oro inför framtiden också. 

Det jag vill säga med det är att om jag verkligen börjar skriva om dom senaste månaderna så måste jag också börja rota i saker som ligger bakom mig nu. 

Så det jag tänker göra är att fokusera helt och hållet på mitt nya liv och fortsätta vara lycklig. Det kommer nog inte bli så svårt. Jag har trots allt världens underbaraste man och familj. :)