Jag har fått en hel del frågor den senaste tiden om hur jag har gått ner i vikt så jag tänkte försöka förklara hur jag har gjort efter bästa förmåga. När jag började vägde jag ca 80-85 kg i December 2013 (jag är 156.5 cm lång) och anledningen till att jag inte vet exakt vikt är för att jag ärligt talat mådde för dåligt över det för att hålla någon vidare koll. Idag väger jag 57,6 kg och är fortfarande på väg nedåt. 

Så hur har jag åstadkommit detta? Sanningen är att jag inte ansträngt mig sådär överdrivet hårt.. Det första året fuskade jag mer eller mindre hela tiden och det är enbart därför det har tagit så lång tid som det gjort. Jag följer ingen speciell diet som LCHF eller viktväktarna och jag tränar ingenting alls (även fast jag borde). Jag har inte heller lagt mig på operationsbordet.

Vad jag har gjort är att nästan helt och hållet utesluta kolhydrater ur kosten (utan att tillägga fett). Jag äter mängder av ägg och i övrigt äter jag det min man lagar till mig (utan ris/pasta/potatis/bröd som tillbehör). Jag säger att jag äter nästan inga kolhydrater för jag äter fortfarande frukt och alla sorters grönsaker + mjölkprodukter. När jag känner mig svullen eller har fuskat så fastar jag 24-48 timmar. Portionerna har också blivit mindre i takt med att min magsäck har krympt.

Fuskar gör jag precis när jag känner för det och med vadsomhelst. Allting är okej och jag får äta hur mycket jag vill den dagen jag fuskar. I början kunde mina fuskdagar bli fuskveckor och det var en av mina största problem. Nu blir det 2-3 gånger i månaden högst. Poängen är att jag inte nekar mig själv någonting. Då hade jag tröttnat för längesen. 

Tro nu inte att jag kritiserar träning bara för att jag inte tränar. Man ska träna och hade jag inte varit lat av naturen så hade jag börjat redan. Vill jag ha en platt mage så har jag förmodligen inget val. Allt jag säger är att det inte behövs för att gå ner i vikt. Punkt.

Jag har också lärt mig att man inte behöver äta bara för att det finns hemma. Jag skulle aldrig neka min man och styvdotter att ha snask bara för att jag blir frestad. Det är elakt. Det finns alltid frestelser överallt. 

Vad man behöver är motivation och stöd. Jag hade aldrig klarat det utan min man som lagar all mat, hindrar mig från att fuska i onödan, och aldrig klagar när jag gör det ändå. Det ska tilläggas att inte ens när jag vägde som mest har jag känt mig oattraktiv eller oälskad i hans sällskap. Jag älskar dig Martin.

Nu ska vi se om jag kan få bort dom sista kilona utan träning eller om jag behöver ta i med hårdhandskarna.

Önska mig lycka till. ;D