Idag tänkte jag ta upp en allvarlig sak som jag har gått runt och tänkt på rätt länge. Jag ser massor av människor klaga på psykvården och hur dom inte får tillräckligt med hjälp. Jag blev diagnoserad med bipolär sjukdom för över 10 år sedan och jag håller med om att det kan vara svårt att få hjälp när man behöver den. En stor bidragande faktor till att människor som behöver hjälp inte får hjälp är för att det är populärt att vara "psykiskt sjuk" just nu. Som ni alla vet så utrycker dom flesta psykiska sjukdomar inte sig fysiskt vilket gör det mycket svårt att säga emot någon som påstår sig vara deprimerad eller utbränd när det faktiskt är så att dom bara inte vill gå till jobbet eller ta tag i sitt liv.

Är du den typen av person som påstår att du inte längre klarar av att gå till jobbet eller sköta ditt liv men du klarar fortfarande av att gå på festen på lördag, åka på semester utomlands, och ta en shoppingrunda med vännerna på stan? Då är du inte sjuk eller utbränd. Du är lat eller möjligtvis inbillningssjuk och du överbelastar psykvården och tar deras tid ifrån människor som verkligen behöver den. Människor kan kanske bara är en enda motgång till ifrån att ta sig eget liv.

Låt mig reda ut en sak här: Det är inte roligt att vara sjuk. Det är inte en ursäkt för att slippa ta ansvar. Det är inte en anledning att skylla dina problem på allt och alla andra. Människor som kämpar med psykisk sjukdom varje dag anstränger sig för att kunna gå till jobbet och leva normalt. Dom tar emot den hjälp och medicinering som erbjuds och går vidare med sitt liv trots sitt handikapp.

Och slutligen.. Om du är tvungen att efter en viss tid hitta på att du lider av en annan psykisk sjukdom helt plötsligt för att den första lögnen inte riktigt håller längre och du fortfarande inte vill gå till jobbet eller ta ansvar så borde du verkligen ta en lång, lång titt på vad du gör med ditt liv. 

Så sluta utnyttja systemet, sluta gnälla, och var tacksam för att du INTE är psykiskt sjuk.